om sanningen ska fram

Jag var ute på promenad tidigare ikväll, och ja funderade ganska mycket. Mest på förändringar och hur dålig jag är på att hantera dem. Det är jobbigt att plötsligt bo på jugend, med en massa människor som jag inte känner så bra. Ibland, typ där mellan klockan halv 4 och halv 6 på dagen när jag är trött, vill jag bara fara hem. Inte för att det är dåligt här på Jugend, men för att jag vill fly tillbaka dit där allt är som vanligt, där jag har rutiner och där jag bor med folk som känner mej. Vanligt, tryggt och säkert. Samtidigt finns det inte en tanke på att skita i nordplus och åka hem, aldrig i livet!! Det går bra annars, men när jag är trött vill jag ha vanligt..
En sak som poppade upp i mitt huvud medan jag gick där var en bild som jag såg på facebook för en tid sen:

Det stämmer ju så bra! Visst, jag kan fly hem till esse och sitta där tills jag ruttnar, men jag tror inte det var det Gud tänkte att jag skulle göra när Han skapade mej.

Sen en annan grej: det känns lite som om Gud har anpassat hela nordplus efter mej :D det är perfekt planerat :) först bor vi 4 veckor i Jeppis, då får jag chans att lära känna de andra bättre och jag får tid att vänja mig från att bo hemifrån. Och eftersom det bara är 15-20 km hem till esse så kan jag åka hem någon kväll, + att jag kan träffa min familj o mina vänner i Jeppis :) känns lite som att vara på inskolning :D

Sen far vi vidare till Luleå. Jag har varit i Luleå tidigare, så det är inte helt okänt. De pratar svenska där, så jag kan språket, och det bor många andra kristna i Luleå. Som pricken över i:et kommer Miili att vara på praktik i Piteå samtidigt, så jag har henne ganska nära, bra så :D dessutom funderade mina andra kompisar att de skulle komma och hälsa på. Underbart :D

Sen har vi två veckor påsklov :D då får jag vara hemma, ta paus och bara ha allt som vanligt en stund igen. Så skönt :D

Sen vidare till norge. Min mammas kusin bor ganska nära där vi bor, och mommo och moffa och mommos syster och hennes man kommer att komma dit och hälsa på, så då får jag träffa dem :)

sen far vi till danmark 5 veckor. Där känner jag ingen, men då känner jag troligtvis de andra nordplussarna bra + att jag troligtvis har vant mig med att vara bort hemifrån :)

Märker ni? Gud har kontroll, Han tar hand om mej! Nog kommer det att vara jobbigt ibland, men jag är säker på att när jag kommer hem kommer jag att ha växt som människa, och jag kommer att vara tryggare i min tro och i mej själv :D

Och på tal om skepp och vatten, nu ska jag packa ner lite saker, för jag ska snart dra iväg till simhallen :) få se om jag sjunker eller inte.. :P

ha det bra :)