tankar

Varför är det så enkelt att prata om vanliga ytliga saker, men så svårt att prata om de verkligt viktiga sakerna? Varför är det så svårt att berätta för folk vad de betyder för en och att man älskar dem? Varför är det så lätt att vara tyst och inåtvänd, men så svårt att visa sina medmänniskor kärlek, så som Jesus gjorde?

Varför är man så rädd för vad folk ska tycka och tänka om man ger kassatanten en komplimang, om man kramar om sina föräldrar inför sina kompisar eller om man hjälper den gamla gumman över gatan? Varför är man så rädd för andra människors åsikter att man hellre låter bli att visa lite kärlek till sina medmänniskor än att ta emot omgivningens blickar?
Varför? För att vi är människor. För att det är enklare att bara fortsätta så som man tidigare gjort. För om man vill försöka ge mera kärlek till sina medmänniskor så måste man förändras. Man måste be Gud förändra ens hjärta, så att man kan sprida lite av Jesu kärlek vidare. Och det är jobbigt. För att förändras kan göra ont. Det kan riva upp gamla sår, det kan föra fram sådana saker som man trodde att man hade glömt. Det kan förändra ens liv. Och om man ska förändras måste man våga låta sig förändras. Man kanske blir tvungen att ta emot omgivningens blickar, ofta undrande sådana. Och om man öppet berättar om sin tro blir blickarna kanske föraktfulla, men påriktigt, so what? Jag är åtminstone hellre en Idiot som tror på Jesus, än en Idiot som inte tror på Jesus :) För sist och slutligen är det ju det som räknas. Har du Jesus eller har du honom inte? det är det viktiga. Men medan vi ändå är här på jorden kan vi ju lika bra sprida lite av den kärlek som vi får ta emot av Gud varje dag, varje sekund.
Jag vill bli bättre på att visa mina medmänniskor kärlek, jag vill att det ska komma helt naturligt, utan att jag behöver reflektera destomer över det. Ja, jag är medveten om att Gud har en hel del att jobba med innan det kommer helt naturligt, men jag tror att det går. Inte så att det alltid, i alla situationer känns bekvämt, men i allafall för det mesta. Vi är ju trots allt skapade till Guds avbilder!

Om jag dog inatt, skulle mina nära och kära veta att jag älskar dem? skulle de veta vad de betyder för mej? Jag hoppas det!

Gud med er!