en bit av den jag är

Jag har världens bästa föräldrar.
Min pappa brinner för ungdomar. Han är en sån person som går omkring på stan när det är skolavslutning, trots att han inte råkar ha som uppgift att vara där just den kvällen. Han bryr sig så mycket om sina medmänniskor, att han väljer att vara ute och prata med ungdomar istället för att ligga hemma och sova. Dessutom har min pappa humor! Jag är så otroligt stolt över honom.

Min mamma är väldigt omtänksam. Hon jobbar 250 %. 100% med att vara världens bästa mamma, 100% med att sköta om hemmet, laga mat, tvätta kläder osv. och sen ännu till 50% vid esselunden. Jag beundrar henne för att hon orkar, och ännu mera nu när jag själv är tvungen att laga mat och tvätta kläder. Jag är så otroligt stolt över henne.

Jag är så otroligt stolt över att vara dotter till mina föräldrar.
När jag var tonåring var jag skitjobbig. Mina föräldrar fick höra många fula ord, och det var inte bara en gång som jag smällde i dörrarna åt dem. Och ändå fanns de där. Ändå fortsatte de att älska mej. Dom ber med mej och tröstar mej.
Jag brukar ibland ligga i deras säng på kvällarna, bara prata om allt och inget, viktiga saker, och vardagliga saker.
Jag kan prata om allt med mina föräldrar, till och med saker som jag skäms otroligt mycket över kan jag berätta för dem. Jag hoppas att jag aldrig blir så gammal att jag tycker att jag inte kan ligga och prata med mina föräldrar. För den dagen jag slutar med det så förlorar jag en stor del av den jag är.

Jag tackar Gud för att jag får ha en så bra relation till mina föräldrar, och jag hoppas att jag en dag, om jag får egna barn, kan vara en lika bra förälder.

Jag älskar er!!