Guds plan/ min plan?

Jag har det så bra här hemma att det känns som att jag inte vill åka till Norge och Danmark. Visst, det kommer att vara bra där, när jag väl är framme, det tvivlar jag inte på. Jag kommer att lära mig mycket, och jag kommer att bli ännu mer självständig. Men det är så fruktansvärt skönt att vara hemma! Dessutom gillar jag inte att jag inte kan planera mitt liv, iaf inte den närmsta framtiden, och jag tror att det också är en av orsakerna till att Gud skickade med mej på np. För det är ju inte jag som ska planera min framtid. Inte den närmsta framtiden, och inte den längre fram heller. Det är ju Gud som ska styra! Det är Han som ska bestämma hur mitt liv ser ut i morgon, om en månad och om 10 år. Ibland, eller tyvärr för det mesta, följer jag min egen karta, mina egna planer, mer än jag följer Guds. Jag gör något utan att fråga efter Guds ledning först, när det egentligen är den första fråga jag borde ställa vid ett beslut, " Gud vad tycker du?" 

Som det är nu är det mera att jag gör en grej, och sen när det skiter sig frågar jag av Gud " kan du rejd upp dähäär?" eller " vaför er e så svårt, Gud vaför letär du me ga ijinom na såndee?" "vaför hjälper int du me?" Jag skulle slippa så många problem, så många onödiga bekymmer, om jag bara lärde mig att om jag tålmodigt väntar på Gud, och om jag frågar efter hans vilja, så blir det på bästa vis. Jag säger inte att allt går problemfritt och rakt då heller, men det går iaf betydligt bättre än när jag försöker styra själv! Jag menar inte att man ska låsa in sig på sitt rum och bara sitta på en stol och vänta, jag tror det är bra att börja gå. En klok vän sade en gång till mej att ett skepp som står stilla går inte att styra. Det tror jag stämmer ganska bra. Jag tror att det är bra att prata med Gud om vad man har tänkt göra, fråga Honom om hans planer, be om hans vägledning, och sen bara ta det första steget och lita på att Han leder. Men rätt så ofta blir det att man rusar iväg fem sex eller sju steg med en gång och inte ens ger Gud en chans att styra.

Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg Ordspråksboken 16:9

Befall dina verk åt Herren, så har dina planer framgång. Ordspråksboken 16: 3

Herren är god mot den som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren. Klagovisorna 3: 25-26

Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren, din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

Jeremia 2:17

(citaten är ju plockade rätt ur Bibeln, men det är ändå smart att läsa lite runt dem, så man förstår sammanhanget, så det kan ni göra)

Dessutom är andra saker så viktiga. När någon frågar vad jag vill göra i framtiden borde väl svaret egentligen vara "jag vill till himlen, vad som händer på vägen dit är inte så relevant." Klart, jag tror att Gud använder oss människor medan vi vandrar, det tror jag, men jag märker med mej själv att jag fokuserar mycket på oviktiga saker, typ som om jag kommer att gifta mej i framtiden, med vem, var, hur, när, varför? Var ska jag jobba? ska jag jobba som btglärare? osv. Vem bryr sig om hundra år liksom! Jag borde verkligen lära mig att fokusera på det som är viktigt, alltså Gud, och inte fundera så mycket på det som händer runtomkring.

Och tillsist, dagens pinne till mej själv. några rader ur en sång. Why are you looking for love? Why are you still searching as if I am not enough? Just det Madde. Vad sysslar du med egentligen?

Gud med er!!